| · Namnförklaringar och annan information: |
| · Kuriosa och övrigt rörande Majorna: A-N, O-Ö · Bilder · Uppdaterat |
| • Gamla
”koket” vad är det för något? Den frågan ställdes
nyligen till en av föreningens medlemmar och vederbörande som frågade
fick också svar. Mycket av det gamla faller snabbt i glömska och det
kan vara befogat att berätta lite om Majornas fattigförsörjning
eller ”Koket” som det hette i dagligt tal. Koket låg på Gröna gatan 5. Under de svåra åren på 1850-talet, ja, även långt senare, utspisades där dagligen mat till fattiga. En portion bestod av havregrynssoppa med 3 lod mjöl, 2 lod gryn och 2 lod kött samt därtill så mycket vatten att det hela utgjorde ett halvstop. (1 stop = 1,3 l, 1 lod = 13,2 gram). Därutöver utdelades 4-6 kakor bröd i veckan. Enligt en samtida skildring erhöll man sällan den uppgivna kvantiteten. Så här berättar en besökare: ”Kommer vi till Koket mellan kl 12 och 1 på dagen ser vi en mängd personer av torftigt utseende trängas vid ingången. Redan på tröskeln till huset möter oss ett rökmoln som vid en blick inåt befinns vara ångorna från ett kök, där de fattiga ur en sextiokannorsgryta tilldelades sina matportioner för dagen. En flock män, kvinnor och barn, alla med krukor i händerna, vandrar till och från, en del för att få sig tillmätt den magra kosten, de övriga för att gå var och en till sitt och förtära det redan bekomna. En av de senare börjar redan i förstugan gripa sig verket an, medan andra ibland dem antingen brådskande skyndar honom förbi eller stannar liksom för att övertyga sig om att deras lycka är en verklighet. Inne i rummen, där födan utdelas, står en tät flock hopskickad och vi har där svårt att upptäcka något ansikte som bär hälsans färg eller den glada belåtenhetens prägel. Några syns med lystna blickar avbida den stund då deras hunger skall kunnas stillas, andra åter står helt slöa och likgiltiga, som om de ej tillhörde denna världen. Och allt detta ser vi i ett dystert dunkel vid den matta dager som från ett enda fönster sprider sitt sken kring detta rum, där ljusstyrkan ännu mer förminskas av matångor, som oavbrutet uppstiger och letar sig en väg utåt.” ”Koket” blev senare bostadshus för hemlösa fattiga. En person berättade i Göteborgs-Posten 1970 att hans fader hade personlig erfarenhet av den tid som skildrats. Han skrev: ”Min far kunde berätta att han själv stått med skålen i hand vid grytan för att få en bit mat. Föga anade han att han med familj en gång skulle flytta in där. Huset var så byggt att i ’undra botten’ gick en svalgång tvärs igenom, vilken kallades kök, då en jättestor spis stod vid ena sidan. På vardera sidan om denna svale fanns ett stort rum avsett för en familj i varje. I den öppna spisen skulle husmödrarna enas om att koka maten på trefötter. Vid denna tid var det inte mindre än tre husmödrar som skulle samsas. Den familj som skulle flytta när vi kom hade ingen lägenhet och så fick dom bo kvar. Dom var sex vuxna personer och vi två vuxna och tre mindre i ett rum med två olika möblemang med en ’gata’ i mitten. Sofforna stod med stammarna utåt för att man skulle vara någorlunda ostörd när man gick till vila.” Föreningen Gamla Majgrabbar, Julen 1971, s. 12 |