| · Namnförklaringar och annan information: |
| · Kuriosa och övrigt rörande Majorna: A-N · Bilder ·Uppdaterat |
| ”Original” (män) i gamla Majorna |
| Ostindieskeppet
Gustaf • Gamle Gustaf har blifvit invalid. Hvem har icke hört omtalas den gamle f. d. ostindiefararen, skeppet Gustaf, som sedan flera år vid Klippans tullstation begagnats som brygga eller, om man så vill, skeppsbro, der åtskilliga seglare legat och ännu i denna stund ligga förtöjda. I hvad skick befinner sig för närvarande denne gamle Gustaf ? Han har delat ålderdomens vanliga lott, att af ett yngre slägte blifva trampad under fötterna, och detta så grundligt, att stora brister nu förefinnas i hans lekamen. Så äro t. ex. de grofva bjelkarne, hvilka föreställa hans ryggrad, i det närmaste uppruttnade, och plankorna (refbenen) här och der alldeles försvunna. Den som här skall ha sin passage, får derföre — särdeles då det är mörkt — se till att han icke i en handvändning, antingen bryter ett ben eller faller ”bums i kanalen”, ned i det våta elementet under hans fötter. Bäst är således, att hvar och en, som nödgas beträda gamle Gustaf, först tar lektioner hos t. ex. hr Edholm vid Göteborgs Elementarläroverk, eller hos någon annan mindre sträng herre och gymnast, hvarigenom vådorna af promenaden på Gustafs rygg kunna blifva mindre. Måhända finnes det dock någon s. k. auktoritet, som det åligger, att ha uppsigt öfver ifrågande gamla skrof, och i sådant fall är ju att hoppas, att man härför ej behöfver kosta på sig några gymnastiklektioner. Eller hvad säga vederbörande härom? Förposten, Tidning för Majorna, lördagen den 6 Maj 1865 |
| Rabarber • Den sistnämnda växten [rabarber] må särskilt betonas, eftersom det säges, att rabarbern första gången i Sverige odlades på Kungsladugårds ägor. Det gamla Göteborg, Andra häftet, C. R. A. Fredberg, 1919, s. 37 |
| Skogsplantering i Majorna |
| Vårdanstalt
för bröstsjuka • Ur Hvar 8 Dag 29 sept 1903: ”I en tallskogsdunge utanför Carnegiska bruket vid Långedragsvägen har för sommaren inredts en provisorisk vårdanstalt för sådana bröstsjuke, hvilka ha goda utsikter att förbättras. De obemedlade patienterna, hvilka ej haft råd att flytta till landet, begifva sig med spårvagnen från sina hem på morgonen till sanatoriet. I hvilstolar, inbäddade i filtar, tillbringa de dagen i det fria. Platsen är av omkringliggande bergåsar så väl skyddad, att äfven vid stark blåst vindstilla råder inom sanatorieområdet. Kosten: 2 liter nysilad mjölk, bröd och ett kraftigt, varmt middagsmål lämnas avgiftsfritt. Med böcker, tidningar och sällskapsspel fördrifves tiden. En sjuksköterska vakar öfver att ordning och alla försiktighetsmått mot smittans spridande iakttages. Det är glädjande att se, huru de sjuke här förbättras. Hvilan i den stilla luften framkallar i begynnelsen en påfallande hunger och trötthet. De, som i sina kvafva bostäder med leda sett på maten, äta med strykande aptit. Sömnen öfverväldigar dem stund efter annan i hvilstolarne och man hör flere säga, att de ej på länge haft en så djup och vederkvickande nattsömn som nu. Med de återväntande krafterna höjes lefnadsmodet, och där den besökande väntar sig ett lidandets och bekymrets hemvist, finner han människor uppfyllda af glada förhoppningar. Genom välvilliga bidrag från kommunen och enskilda har denna anstalt kommit till stånd. Drätselkammaren har upplåtit tomten och medgifvit, att 2:ne i stadens förråd befintliga sjukbaracker fått uppsättas å sanatoriet till förvaringsrum och tillflyktsort vid rägnväder. Maten uppköpes af sanatoriets kassa, men tillagas fritt i å Carnegiska brukets hushållsskola. En del böcker, hvilstolar och filtar samt det kapital, ca 3.000 kr, med hvilket anstalten i sommar drifvits och mat åt ett 40-tal patienter anskaffats, har allt självmant influtit från kände och okände utan att ett enda bidrag behöft på enskild väg begäras. När man nu vid slutet av sanatoriets ”saison” ser, huru en stor del af de sjuke med stärkta krafter stå färdiga att återinträda i sitt förra lif och arbete, må vi hoppas att nästa sommar i större skala och möjligen äfven flere platser i landet denna slags sanatorieverksamhet, den billigaste af alla, skall kunna återupptagas, och att de gode gifvarne skola vara villiga att bispringa dem, hvilka eljest ingen hjälp kunnat få.” Föreningen Gamla Majgrabbar, Julen 1965, s. 23 |
| Ölcaféer, ölställen i gamla Majorna |