Gamla
tomtnamn i 
Namnförklaringar* och annan information:
| · Namnförklaringar och annan information: |
| · Kuriosa och övrigt rörande Majorna: A-N, O-Ö · Bilder ·Uppdaterat |
Gamla
tomtnamn i
|
| Banehagen: • Den sistnämnda beteckningen [Banehagen] härleder sig från en repslagarbana, som en gång på 1700-talet lär ha anlagts på höjden ovanför Älvsborgs slott av den göteborgske stamfadern för familjen Busck, handlanden och konvojkommissarien vid kungl. flottan Johan Hansson Busck, och som en tid på 1800-talet innehades av repslagarfirman Wennerblad & Svensson. Det gamla Göteborg, Första häftet, C. R. A. Fredberg, 1919, s. 29 • Banehagen arrenderades från 1805 på 30 år av bolaget Santesson & C:o för dess repslageri; år 1837 stå kommerserådet B. H. Santesson (en av stadens mest kända män) och grosshandl. A. M. Prytz såsom avträdande arrendatorer. Enl. kungl. brev av 1836 skulle landshövdingen, i brist på lämpligt arrendeanbud, få fritt disponera Banehagen under sin livstid. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 2 • Banehagsgatan och Banehagsliden (...) Efter lägenheten Banehagen (tidigast nämnd 1789), som fått namn efter en nu försvunnen repslagarebana. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 45 |
| Barbariet: • Bland rätt lustiga namn på eller i närheten av det gamla Majberget upptäcker man sådana [namn] som (...) Barbariet (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Barkenfröjd: • Barkenfröjd t. ex. (...), Carl Johansgatan 72 — kan väl inte gärna betyda något annat än ”Barken Fröjd”. Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Befarenheten: • Befaren: benämning på sjöman som varit minst ett år i avlägsnare farvatten. Ordbok för släktforskare, Kent Andersson & Henrik Anderö, 1997, s. 14 • Båtsman: indelas i tre klasser, beroende av tjänsteår: obefaren, befaren, första klass; de sistnämnda kan utses till korpraler. Städernas skyldighet att hålla b. upphör 1792 och ersätts med en årlig avgift för var b. Ordbok för släktforskare, Kent Andersson & Henrik Anderö, 1997, s. 117 • Vid sträckan av nuvarande Carl Johansgatan, räknat från Slottsskogsgatan till Carl Johans kyrka, ligga på den ena sidan Befarenheten (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Bellona: • Bellona (av latin bellum ”krig”) Roms krigsgudinna. Hon betraktas ibland som syster eller hustru till Mars och motsvaras av grekernas Enyo. Mytologisk uppslagsbok, Joseph Kaster, 1994, s. 35 • Fartyg byggda eller förbyggda för Göteborgseskaderns räkning på Gamla Varvet eller annorstädes på västkusten under 1700-talets förra hälft: Bellona, galär. Byggd 1704. Antal åror 26. Bestyckning 1714: 2 st. 12-pundiga metallkanoner, 6 st. 12-pundiga och 8 st. 2-pundiga nickhackar. Besättning 1714: 50 båtsmän och 90 soldater. Dito 1718: 203 man, varav 190 båtsmän och soldater. Sänkt vid Tångefjord 5/7 1719. Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman, 1954, s. 228 |
| Bengsalen: • I gräns med den gamla fattigvårdsinrättningen lågo intill 1937 ”Gjuteriet” och ”Kvarna”, som de äldre majborna ännu i dag kalla byggnaderna på platsen (...) Tomten heter i gamla papper ”Bengsalen” (...) I sitt arbete ”Ostindiska Compagniets Saga” ger Eskil Olán en förklaring härpå. Den lyder så: ”Då de svenska skeppen vanligen kvarlågo i Wampoa — i Kina — många månader, under det superkargörerna skötte sina viktiga affärer, hade kaptenen god tid att överse fartygets detaljer samt att verkställa nödiga reparationer och dylikt. För detta ändamål ägde Ostindiska kompaniet ett stort magasin, ”tyghus”, vari skeppsinventarierna stuvades in och där en mångfald arbeten företogos. Även de övriga europeiska rederierna ägde liknande byggnader, vilka på engelskt språk benämndes Bankeshall, en beteckning, som svenskarna dock vanligen förvrängde till Bengsal. Dessa byggnader lågo bredvid varandra utmed flodstranden med gaveländan utåt. De voro 60-70 alnar i längd och 18-20 alnar i bredd samt voro skilda från varandra genom grävda diken. Varje byggnad hade sin nationsflagga på en stång.” (...) Nedanför ”Bengsalen” var kajplats för båtar uppförd av den barlasten, som ostindiefararna så småningom fört dit under årens lopp. Sannolikt var det en ostindiefarare, som från början gett namn åt tomtplatsen (...) och rett sitt hem där. Under tidernas lopp har den sedan bytt ägare och fått ny användning. Gjuteri var där ganska länge, kvarn kanske också. Senast fanns en snickerifabrik på platsen. Nu är det hela borta. Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 130,132 |
| Bleket: • Nämns första gången 1812 i husförhörslängd. ”Platsen där man bleker lin eller lärft.” Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 3 • Bland rätt lustiga namn på eller i närheten av det gamla Majberget upptäcker man sådana [namn] som (...) Bleket (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Blomsberg: • Nämns första gången 1812 i husförhörslängd. Väl avsiktligt tillskapat namn. Möjligen har en innehavare (dock ej den av 1812) hetat Blom eller Blomberg (...) Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 3 |
| Bootes: • I grekisk mytologi son till Demeter och Iasion och bror till Plutos. Han uppfann plogen för vilken han spände oxar och var därmed den förste som brukade jorden. Demeter placerade honom med sin plog och sina oxar bland stjärnorna som stjärnbilden Oxdrivaren (även kallad Björnvaktaren). Mytologisk uppslagsbok, Joseph Kaster, 1994, s. 37 |
| Bromanstrand
(Bromansstrand): • Nämns första gången 1786 i Mantalslängden över Mariebergs församling. 1786 bodde på lägenheten en tunnbindargesäll Broman. Stället låg nära älvstranden, dock åtminstone 1850 med vägen emellan. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 4 • På 1870-talet och senare ägdes huset [på tomten Fasanen] av handlanden J. F. Svensson, vilken i likhet med ägaren av lägenheterna Bromansstrand och Phœnix näst intill, segelsömmaren J. F. Fredriksson, hörde till de äldsta och mest kända släkterna i Majorna. Det gamla Göteborg, Fjärde häftet, C. R. A. Fredberg, 1919, s. 118 |
| Bucephalus: • Bukefalos eller Bucephalus, Alexander den stores häst. Hexikon som lexikon, Alf Henriksson, Lars Hansson, Disa Törngren, 1994, s. 72 |
| Carlavagnen: • Karlavagnen, välkänd nordlig stjärnkonstellation bestående av de sju ljusaste stjärnorna i stjärnbilden Stora björnen. Nationalencyklopedin |
| Castor: • I romersk mytologi tvillingbror till Pollux, [en av] dioskurerna. Nationalencyklopedin • Fartyg byggda eller förbyggda för Göteborgseskaderns räkning på Gamla Varvet eller annorstädes på västkusten under 1700-talets förra hälft: Castor, brigantin (halvgalär). Byggd på entreprenad — möjligen vid Mölndalsån — och levererad till amiralitetet 31/3 1714. Dimensioner: L = 53, B = 11. Antal åror 20. Bestyckning 1714: 1 st. 6-pundig kanon, 4 st. 2-pundiga nickhakar. Besättning 1714: 24 båtsmän och 21 soldater. Sänkt vid Dynekilen 27/6 1716. Bärgad och iståndsatt. Släpades över land från Strömstad till Idefjorden 1718. Besättning 2/9 s. å.: 67 man, varav 24 båtsmän och 40 soldater. Uppbränd vid Marstrand 12/7 1719. Castor, halvgalär. Byggd 1725. Dimensioner 1743: L = 65 1/2, B = 14 2/3, D = 3 2/3. Antal åror 24. Bestyckning 1743: 1 st. 4-pundig kanon, 4 st. 2-pundiga nickhakar. Besättning 1743: 113 man, varav 40 båtsmän och 65 soldater. Anbefalld till försäljning enligt K. Br. 2/12 1752; försåld i augusti följande år för 58 daler silvermynt. Anm. Dimensionerna, L, B och D, avse, såvitt man vet, längd över stäv, största bredd och djup i rummet. Måtten äro fot och tum (...) Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman, 1954, s. 228 |
| Chapmans
lycka: • (...) Majlyckan eller Chapmans lycka, som området benämnts i äldre handlingar. Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 126 • Se: Sveaborg |
| Dammen: • Nämns första gången 1836. Vid en damm, d.v.s. en (konstgjord) uppdämd vattensamling, nära det Gamla slottet. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 5 |
| Diana: • Kvinnonamn av latinskt ursprung med betydelsen ’den lysande’, besläktat med lat. de'us ’gud’. Nationalencyklopedin • Romersk gudinna av inhemskt italiskt ursprung, men tidigt identifierad med den grekiska Artemis. Nationalencyklopedin • Fartyg byggda eller förbyggda för Göteborgseskaderns räkning på Gamla Varvet eller annorstädes på västkusten under 1700-talets förra hälft: Diana, jakt. Byggd 1707. Bestyckning 1710: 4 st. 2-pundiga kanoner. Besättning 1714: 6 båtsmän och 4 soldater. Sänkt vid Marstrand 12/7 1719. Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman, 1954, s. 228 • Vid sträckan av nuvarande Carl Johansgatan, räknat från Slottsskogsgatan till Carl Johans kyrka, ligga på den ena sidan (...) Diana (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Dämmet: • Bland rätt lustiga namn på eller i närheten av det gamla Majberget upptäcker man sådana [namn] som (...) Dämmet m. fl. Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 • Det karakteristiska huset på tomten Dämmet — Maj. I rot. n:r 229, ”Pusslas” —, bar länge en vacker beklädnad av murgröna och påminde om gamla byggnader i det ålderdomliga Visby. Men skröpligheten tilltog, och till sist förintades det. Ett slags idyll var det likväl, så länge det ännu fanns kvar. Pietetsfulla gamla majbor skaffade sig rotskott av murgrönan, som således på sätt och vis ännu lever kvar. På höjden bakom ”Pusslas” låg en vindmotor, som var avsedd att förmedla kraft till fabriken på Bengsalen, men den är också borta. Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 153-154 |
| Echo: • Vid sträckan av nuvarande Carl Johansgatan, räknat från Slottsskogsgatan till Carl Johans kyrka, ligga på den ena sidan (...) Echo (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Ekedalen: • Ovanför Slottsskogsgatan ligger Ekedalsområdet (...) Själva lantgården Ekedalen, som nu ter sig ganska inbjudande, omgavs för ett sekel sedan eller så av en riktig vildskog, vilken fortsatte över Slottsskogsområdet. Dåvarande ägaren, en av stadens köpmän, omdanade emellertid stället, anlade terrasser på bergåsen, gallrade i skogen, byggde präktiga hus och anlade trädgården. Efter denne ägares död kom stället i vanrykte. Ekedalen med omnejd blev i många år ett tillhåll för allt slags slödder, vilket gjorde Slottsskogsgatan till en rätt otrevlig trafikled. Särskilt var stället fruktat nattetid, ty rykten gingo — och troddes — att den döde köpmannen, Ekedalens omdanare, gjorde täta besök därute, i synnerhet emot stundande oväder. Detta vanrykte gjorde att egendomen skyddes, tills den köptes för vrakpris av en fattig arbetare. I senare tider, på 1850-, 60- och 70-talen finna vi bland Ekedalens ägare en skeppsstuvare P. Wahlberg och den bekante kakelugnsmakaren och teaterägaren Aug. Rignér. Ännu senare den Bjerreska familjen. (...) i senare tider har på Ekedalen funnits ett barnhem, vilket i två årtionden utövade en välsignelsebringande verksamhet därute tills det fick eget hus på Majberget. Det gamla Göteborg, Tredje häftet, C. R. A. Fredberg, 1919, s. 78 |
| Elefanten: • Djurnamn • Stora Kravelen, Elefanten (I), byggt 1533, flaggskepp för riksrådet Måns Svensson Some (d. 1573), vid slaget utanför Bornholm 1535 under kriget mot Lübeck. En efterföljare, Elefanten (II) med 46 grova kanoner, byggdes 1555 och var flaggskepp för bl. a. Jakob Bagge. Hon deltog i drabbningar 1563 och 1564, men förliste 1564 norr om Kalmar på ett grund som bär namn efter skeppet. Vraket identifierades 1933. Nationalencyklopedin • Fartyg byggda eller förbyggda för Göteborgseskaderns räkning på Gamla Varvet eller annorstädes på västkusten under 1700-talets förra hälft: Elefanten, styckepråm. Byggd 1707. Slogs sönder i hamnen vid Nya Varvet 17/12 1722 ”under en förskräcklig orkan, vars like ingen kan minnas”. Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman, 1954, s. 228 |
| Elfsborgs
Kongs-Ladugårds huvudgård: • Själva huvudbyggnaden å Kungsladugård, vilken någon gång för sekler sedan nyttjats av länets hövdingar till sommarresidens, låg vid vägen nära slottet och ännu i 1800-talets början fanns i ställets vidsträckta park en tarvlig envåningsbyggnad med frontespice. Uthusen däromkring voro nästan bättre underhållna och mycket rymliga. Det största tjänstgjorde för hundra år sedan som brännvinsbränneri, varifrån den vita nektarn utminuterades i så små kvantiteter som ett halvt stop. Bortom bränneriet låg ett djupt kärr, vilket förpästade luften vida omkring. När Majorna längre fram i tiden civiliserades, fick även huvudgården en annan fysionomi, den nuvarande, mera prydliga manbyggnaden uppfördes och arrendatorerna bedrevo ett mera rationellt jordbruk på de vidsträckta ägorna. Det gamla Göteborg, Första häftet, C. R. A. Fredberg, 1919, s. 27-28 |
| Engelen: • Utefter Slottsskogsgatan finnas tomtnamnen Engelen (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 20-21 |
| Factoriet: • Faktorigatan [nuv. stadsdel] Majornas 1 rote 1879-83 (...). Väl efter Faktoriet, som låg vid eller mycket nära gatan; dess namn är känt sedan 1786. Med faktori (eg. = fabrik) menades i orten enligt uppgift en liten verkstad för tillverkning och försäljning av smärre rep, spinninrättning (...) — Namnet har utgått p.g.a. ändring i stadsplanen. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 92 • Faktori: vapenfabrik; utlandsfilial till ett större sv. handelshus; europeiskt handelskontor på kusten till en främmande världsdel. Ordbok för släktforskare, Kent Andersson & Henrik Anderö, 1997, s. 30 |
| Fasanen: • Fågelnamn • (...) Fasanen i hörnet av Höglundsgatan, vilken tomt på sin tid ägdes av bagaremästaren A. W. Lamberg (...) Till grannar har det [Bäckska huset]: till vänster den ovannämnda Fasanen, Karl Johansgatan 102, och Freden, Karl Johansgatan 106. Fasanen är med sin nätta frontispiceprydda husfasad ett av de mest typiska exemplen på gamla dagars byggnadssätt härute och särskilt inbjudande är den lilla trädgården bakom, där väldiga fruktträd och yviga hängbjörkar beskugga ett övermåttan pittoreskt gårdsparti. Fasanen ägdes på sin tid av sjökaptenen L. Berg, vilken på 1850-talet förde skepp för Kjellbergska handelshuset och gemenligen betecknades med det gemytliga öknamnet Halar-Lars. Det gamla Göteborg, Fjärde häftet, C. R. A. Fredberg, 1919, s. 118 |
| Femkanten: • Femkanten [nuv. stadsdel] Kungsladugård 1918. Efter torgets form och en nu försvunnen fastighet Femkanten under Älvsborgs slott (...) — Namnet har utgått p.g.a. ändring i stadsplanen 1923. Platsen, som endast var planerad, skulle ligga mellan Mariaplan och Birger Jarlsgatan. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 93 • På Röda stens-området nämnas (...) Femkanten (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 20 |
| Flora: • I romersk mytologi blommornas och vårens gudinna, identifierad med grekernas Chloris. Den årliga festen till hennes ära kallades Floralia. Mytologisk uppslagsbok, Joseph Kaster, 1994, s. 68 |
| Framgärdet: • Ute på Sandarna finner man (...) Framgärdet (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 20 |
| Freden: • Till grannar har det [Bäckska huset]: till vänster (...) Fasanen, Karl Johansgatan 102, och Freden, Karl Johansgatan 106 (...) Den andra grannen [till Bäckska huset], Freden, var också ett förnämare sjöfararhus, vilket ägdes vid 1800-talets mitt av sjökaptenen C. Kræfft, vars medlemmar tjänade den Lefflerska skeppsklarerarfirman och i flera år bebodde huset. Detta är med sina båda utbyggda flyglar ett av de mest karakteristiska i trakten och kommer troligen att på något sätt bevaras, eftersom staden endast sålt tomten men förbehållit sig rätten till själva byggnaden. På 1870-talet och senare ägdes huset av handlanden J. F. Svensson, vilken i likhet med ägaren av lägenheterna Bromansstrand och Phœnix näst intill, segelsömmaren J. F. Fredriksson, hörde till de äldsta och mest kända släkterna i Majorna. Det gamla Göteborg, Fjärde häftet, C. R. A. Fredberg, 1919, s. 118 |
| Fredrikslund: • Beträffande [skol]lokaler var det länge illa beställt i Majorna. På olika ställen i stadsdelen hyrde man sig in i bostadshus, och det var inte alltid så väl beställt vare sig i fråga om utrymme, ventilation eller omgivning. Bland sådana ställen kan nämnas ”Hallbecks gård”, Maj. I:e rote n:r 48, nära Klippan (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 325 • Det var illa beställt med lokaler för skolorna väster ut på 1860-talet och framöver. ”Det hyrdes skollokaler, det köptes, det togs på avbetalning, det omändrades och byggdes utan alltför många instanser och formaliteter.” Innan egna skolhus byggdes var folk- och småskolor i Majorna inhyrda på flera håll [bland annat i] (enligt kommentaren till Fredberg, Det gamla Göteborg): (...) handelsidkerskan Hallbecks hus, Klippgatan 14 (...) Therese Bremer läste på 1870-talet i Hallbeckska huset i Majornas 1:e rote. Där hade skolstyrelsen i Göteborg sedan flera år hyrt 3 rum och kök i 2:dra våningen. Det ena rummet och köket låg åt gården och blev bostad åt lärarinnan. Skolsalen låg åt gatan och bestod av de två sammanslagna rummen. Sammanslagningen hade skett på enklaste sätt genom att såga ner mellanväggen utom en remsa på ett par decimeter under taket och efter väggarna. Barnen hade ingång genom köket, tambur saknades. Kakelugnen i det ena rummet var nedriven, och den kvarstående befann sig i så dåligt skick, att det under särskilt kalla dagar var nästan omöjligt att få upp värmen högre än 2 à 3 grader C, oaktat vi hade ved tillräckligt. Lampor fanns icke, så lästiden var fördelad sommar och vinter efter dagsljuset. Örgryte och Majornas gamla skolor, Oscar Jonsson, 1978, s. 41-42 |
| Färjudden: • Intill det Carnegieska området ligger i öster den plats, som benämnes Klippan. Från den s. k. Färjudden har sedan mycket gammal tid trafikförbindelse varit anordnad till det mitt emot liggande Färjestaden på hisingssidan. Skyldigheten att hålla denna trafikled ålåg intill mitten av 1700-talet bönderna i de socknar, som hade största behov av en närmare belägen överfartsplats än den vid Kvillebäcken, dvs. i Björlanda och Torslanda samt i de sex s. k. yttre hemmanen i Tuve, senare i Lundby socken. I nära ett hundra år före och intill 1855 ombesörjdes färjtrafiken här av ägarna till Pölsebo egendom, mot rätt att utkräva avgift efter taxa, men sistnämnda år övertogs besväret åter av jordägarna i förut nämnda socknar (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 41 |
| Gamla
Slottet: • Nämns första gången 1743. Efter det äldsta Älvsborgs slott, beläget på södra älvstranden vid Klippan. År 1743 omtalas Gamla slottet som en ”öde liggande” plats; denna inlöstes då för 24 daler silvermynt av inspektor Carl Uddesson. Samma år talas om ”detta alldeles afsigkomna torpställe”. En beskrivning av platsen finnes från 1744. Vid slutet av 1700-talet funnos blott några stenhögar kvar. För lägenhetens öden i övrigt lämnas en redogörelse, varav framgår att den 1836 på auktion såldes till D. Carnegie Junior, att handelsaktiebolaget D. Carnegie & C:o 1854 erhöll fasta därpå samt att den nuvarande firman A.-B. D. Carnegie & C:o innehaft den sedan 1865. I taxeringslängd 1836 tillfogas efter namnet: ”Nu Porter Bryggeriet”. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 9 |
| Glasbruket: • Tack vare djuphamnen vid Klippan kom särskilt sådana industrier, som var beroende av importgods, att förläggas hit. Ett av de äldsta företag av detta slag var ett glasbruk. År 1762 fick Johan Schutz med von Öltken som delägare tillstånd att anlägga ett glasbruk under villkor att stenkol fick ersätta ved — det eljest vanliga bränslet — och att aska och sjötång användes i stället för soda. I ”Götheborgska Magasinet” annonserade Johan Schutz efter allehanda söndriga glas och sönderslagna buteljer och lovar mot betalning avhämta ”hwar glasbit”. Vilket resultat denna ”återvinning” gav förtäljer inte historien men väl, att väster och söder om ”Gamla slottet” växte upp ett för sin tid förnämligt glasbruk, inrymt i flera byggnader. Förutom buteljer, lommeflaskor, brännvins- och vinglas tillverkades blå örtepotter med fat eller skålar samt fönsterglas. I Göteborgs historiska museum och i Röhsska museet finns vackra prov på prydnadsglas tillkomna vid Göteborgs glasbruk eller av samma slag som tillverkades där. I arbetet ”Göteborgs glasbruk 1761-1808” ger Arvid Baeckström en detaljerad historik. Klippans kulturreservat och andra byggnadsminnen i Majorna, Elof Lindälv, 1978, s. 64 • Glasbruksgatan [nuv. stadsdel] Kungsladugård 1921. Efter det av Johan Schutz och Volrat von Öltchen anlagda glasbruket vid Gamla Älvsborgs slott (”Älvsborgs eller Klippans glasbruk”). Kungl. Maj:t gav 1762 tillstånd till anläggandet; 1803 upphörde verksamheten (...) — Namnet har utgått p.g.a. ändring i stadsplanen 1928; gatan har endast funnits i stadsplan. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 110 |
| Grytgjuteriet: • Vid området kring Älvsborgs slott (...) fanns också ett grytgjuteri, som förutom grytor och pannor tillverkade kakelugnsspjäll, vikter och till och med skeppskanoner. På 1770-talet var detta gjuteri ett av Göteborgs större industriföretag. Klippans kulturreservat och andra byggnadsminnen i Majorna, Elof Lindälv, 1978, s. 63 |
| Grönvallen: • Gröna Vallen [nuv. stadsdel] Kungsladugård 1918. Idrottsplats, efter fastigheten Grönvallen, tidigast nämnd 1812. Vall tycks här ha den gamla betydelsen slätt, gräsvall; lägenheten utgjordes av en lång, odlad jordremsa. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 114 |
| Gulläpplet
(Guldäpplet): • [Gulläpplet] Detta namn sammanställes i en ortstradition med kungliga personers vistelse i huset under dettas förmenta glansdagar; där fanns ett guldäpple som tillhörde en prinsessa osv. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 55 • Bland rätt lustiga namn på eller i närheten av det gamla Majberget upptäcker man sådana [namn] som (...) Guldäpplet (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Helicon: • Helikon, berg i Grekland, musernas ordinarie boning (...) Hexikon som lexikon, Alf Henriksson, Lars Hansson, Disa Törngren, 1994, s. 158 |
| Iris: • Växt i svärdsliljesläktet. • Kvinnonamn • I grekisk mytologi en gudinna, personifikationen av regnbågen, betraktad som gudarnas budbärare till människorna. Mytologisk uppslagsbok, Joseph Kaster, 1994, s. 93 • Hela det området, som begränsas av Gröna gatan på ena långsidan och av Carl Johansgatan på den andra, bär helt och hållet den prägel, som det hade före mitten av förra seklet, om man undantager, att några gårdar måst lämna plats för gatubreddning eller rivits, emedan de blivit obeboliga. Till dessa sistnämnda höra bl. a. (...), och ”Jettas i Hålan”, I rot. n:r 245 (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 132-133 |
| Jason: • I grekisk mytologi son till Aison, som var kung i Iolkos i Thessalien. Aisons halvbror Pelias hade bemäktigat sig tronen och försökt döda Jason, som dock lyckades undkomma. När Jason blivit vuxen återvände han och gjorde anspråk på tronen, vilken Pelias lovade honom om han reste till Kolchis och hämtade det Gyllene skinnet, som vaktades av kung Aietes. Jason organiserade då en expedition till Kolchis och seglade med skeppet Argo tillsammans med de främsta hjältarna i Grekland. Med hjälp av Medea, kung Aietes dotter, lyckades han få tag i det gyllene skinnet och återvände till Iolkos, där Medea ordnade så att Pelias dog. Jason övergav senare Medea, som då dödade sina barn med honom, och Jason dog av sorg. Mytologisk uppslagsbok, Joseph Kaster, 1994, s. 96 |
| Jägersdorff: • Jaegerdorffsplatsen [nuv. stadsdel] Kungsladugård (...) Här låg på nuvarande posthusets tomt ännu i mitten av 1940-talet en lägenhet vid namn Jägersdorf. Namnet möter första gången i mantalslängden [över Mariebergs församling] 1786 och avsåg då en obebyggd tomt. Ett fotografi av det senaste huset på platsen (före posthuset) återges hos [”Det forna Majorna i ord och bild” av Axel] Rosén, s. 59. Ställets namn är tyskt och hänger säkert på ett eller annat sätt samman med det slag som utkämpades vid byn Jägersdorf i Ostpreussen den 30 augusti 1757 (...) Det var den senaste stora framgången mot preussarna, och den måste för dåtidens svenskar ha tett sig som ett gott omen för ett kort och lyckosamt revanschkrig. Kanske ger det forna torpnamnet Jägersdorf uttryck åt sådana känslor. I så fall har det säkerligen kommit till just vid denna tid; snart miste den ostpreussiska byn sin politiska aktualitet och vårt deltagande i det s. k. pommerska kriget 1757-1760 nådde sitt snöpliga slut. Men det är också möjligt att namnet här gavs av någon som hade personliga skäl att minnas slaget och kriget. Redan år 1786 fanns det mellan 300 och 400 lägenheter och tomter på Gamla Älvsborgs Kungsladugårds mark, dit på den tiden även bl. a. Majorna och Masthugget hörde. Bara några få omtalas tidigare. De flesta namnen är sådana att de inte kan ha växt fram naturligt eller ha givits av de olika ”torparna” var för sig; de måste ha åsatts ställena av någon myndighetsperson. Förr åtnjöt landshövdingen inkomsterna från Gamla Älvsborgs Kungsladugård. Det är därför inte otänkbart att en landshövding har tagit initiativet till namngivningen här och eventuellt också intresserat sig för detaljer i den. Den landshövding som i så fall kommer i åtanke är Anders Rudolf du Rietz (1722-92), landshövding här 1772-90. Som major vid Södermanlands regemente deltog han i pommerska kriget och utmärkte sig där vid flera tillfällen. Göteborgs Gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, 1986, s. 168-169 • Se: ”Original” (kvinnor) i gamla Majorna, ”Kari Skata”. |
| Kjellestad
(Kiellestad): • Kjellestadsgatan [nuv. stadsdel] Kungsladugård 1918. Efter lägenheten Kjellestad (...). Stavningen, som möter även i vissa äldre belägg för ortnamnet, är olämplig. Bebyggelsen nämns första gången 1786 (”Kiellestad”). Om namnet är folkligt, kan det motsvara fornsvenska källo stadh(er) = plats för källa eller brunn. (...) Ovanstående text har ingått i de tre föregående upplagorna av Göteborgs Gatunamn. — Senare forskning har visat, att någon källa eller brunn ej funnits på tomten nr 42 Kjellestad. Husets förste ägare, båtsmannen på Ostindiska Compagniets skepp Riksens Ständer hette Anders Kjellman. Möjligen kan lägenhetens namn ha bildats av första stavelsen i ägarens namn Kjell och stad (= boställe). Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 159 |
| Klintens
Bana: • År 1928 revs Majornas märkligaste byggnad på den tiden, Repslagarbanan vid Slottsskogsgatan. Vid sin tillkomst i början på 1800-talet var den inte så märkvärdig i majbornas ögon ty då var den inte ensam i sitt slag (...) Banan var inte bredare än bredden på en mindre ladugård men längden var imponerande. Den sträckte sig ungefär från nuvarande Ostindiegatan till där nu apoteket Najaden ligger. Och låg där nu västra delen av Slottsskogsgatan sträcker sig. Slottsskogsgatan var då ganska smal, knappt hälften mot nu (...) Även maskinhallen och den höga skorstenen som låg mellan banan och nuvarande Jaegersdorffsplatsen revs för att lämna plats för bostadshus på Häger- och Tranegatan. Under koleraepidemien på 1830-talet fanns planer på att placera sjuka i banan. Om så skedde förmäler icke hävderna. Den som anlade banan hette Jonas Klint, banan kallades Klintens bana och namnet lever kvar i Klintens Väg (...) Föreningen Gamla Majgrabbar, Julen 1989, s. 16 |
| Kroken: • Nämns första gången 1786 i Mantalslängden över Mariebergs församling. Låg vid en skarp krok av gamla Majbergsliden. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 23 |
| Kronoborg: • Se: Sveaborg |
| Luftmachinen: • Utefter Slottsskogsgatan finnas tomtnamnen (...) Luftmaschin (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Lundsbacka: • Se: ”Original” (kvinnor) i gamla Majorna, ”Olyckan”. |
| Långlandia: • Utefter Slottsskogsgatan finnas tomtnamnen (...) Långlandia (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Lärkan: • Fågelnamn • Fartyg byggda eller förbyggda för Göteborgseskaderns räkning på Gamla Varvet eller annorstädes på västkusten under 1700-talets förra hälft: Lärkan, esping. Byggd 1745. Bestyckning: 10 st. 2-pundiga nickhakar. Försåldes 30/9 1768 till handelsmannen Peter Bagge för 100 daler silvermynt. Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman, 1954, s. 230 |
| Majlyckan: • Majgatan [nuv. stadsdel] Kungsladugård 1918. Troligen i anslutning till den tidigare fastigheten Majlyckan (som dock var rätt avlägsen, nu kvartersnamn), tidigast nämnd 1786. Senare leden är lycka = inhägnat gärde osv, förra leden hänger samman med Majorna. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 203 • (...) Majlyckan eller Chapmans lycka, som området benämnts i äldre handlingar. Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 126 |
| Methusalem: • Metusalem, Metushela, enligt 1 Mos. 5 den åttonde stamfadern från Adam till Noa; M. blev 969 år, den högsta ålder som nämns i Bibeln. Nationalencyklopedin |
| Morea: • Medeltida, etymologiskt oklart namn på Peloponnesos. Ett under 1200-talet etablerat frankiskt välde i M. skildras i den på flera språk traderade ”Moreakrönikan” (...) Nationalencyklopedin |
| Nachtspelet
(Naktspelet): • Bland rätt lustiga namn på eller i närheten av det gamla Majberget upptäcker man sådana [namn] som Naktspelet (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Neptunus: • Forntida latinsk gudomlighet, ursprungligen med anknytning till floder, sjöar och källor men tidigt assimilerad med den grekiske havsguden Poseidon. Nationalencyklopedin |
| Nordstjernan: • Nordstjärnan, annat namn på Polstjärnan. Nationalencyklopedin • Sannolikt äro icke få av [lägenhets]namnen egentligen namn på skepp, som ägts av namngivaren; många namn ha just den vid skeppsnamn vanliga typen. Som exempel på Göteborgska skeppsnamn från tiden 1710-20 må efter W. Berg Saml. 2, s. 320 ff. [Samlingar till Göteborgs historia 1-4, 1882-91] nämnas: (...) Nordstiernan (...) Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 55 • Den Hörnbergska gården låg på tomten Nordstjernan och hade beteckningen första roten, nr 97. Den fick efter Allmänna Vägens breddning för spårvägslinjen och gatans omdöpning till Karl Johansgatan adressnumret 110. På mammas gator, Gunnar W. Blomgren, 1991, s. 97 |
| Nya
Reparebanan: • Österut från den lilla stugan [tomtplats Otterklint, strax ovanför Röda sten] låg en reparebana, som bar namnet Nya reparebanan till skillnad från den äldre, som fanns på det Gatenhielmska området, där Bangatan nu går fram. En reparebana här ute tycks för övrigt ha gamla anor. 1612 nämner Olof Stråle i en rapport till fältmarskalken Kruus, att fienden lägrat sig på repbanan vid Älfsborg d. 6 maj, att de begynt förskansa sig samt hämtat 8 murbräckor från Bohus. I slutet av 1820-talet ägdes en reparbana här av grosshandlanden A. M. Prytz & intressenter. Den siste, som där ute drev yrket i större omfattning, var fabrikören Sven Wennerblad, som gick ur tiden 1869. Ännu för en halv mansålder sedan kunde man se resterna av grunden till den långa byggnaden. Nu är allt förintat, och ett senfött släkte vet icke, var anläggningen legat. Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 31 |
| Nylöse
Fäste: • Nämns första gången 1786 i Mantalslängden över Mariebergs församling, som Ny-Löse Fäste, 1816 i husförhörslängd som Nylödese Fäste. Namnets förekomst nära Gamla Slottet låter förmoda något samband med det faktum att Nya Lödöses borgare under en tid efter 1547 voro bosatta här ute; detta så mycket mera som staden vid Älvsborg stundom direkt benämndes Nya Lödöse. Måhända har då invid Älvsborg ett mindre fäste blivit uppfört, vars namn levat kvar genom århundradena. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 36-37 • Nya Lödöse (Nylödöse); det äldre och egentliga namnet på Gamlestaden (...) Omkring mitten av 1500-talet träffas även benämningen Gamble Lödöse (1548), Gamla Lödöse By (1560), i det att namnet Nya Lödöse då kunde beteckna den nya, kortvariga stadsbebyggelsen invid Älvsborgs slott (...) Namnet innebär en uppkallelse efter staden Lödöse vid Göta älv. Genom regeringens beslut flyttades nämligen denna år 1473 till den närmare älvmynningen belägna platsen nära Säveåns utlopp i älven (...) Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 35-36 • Gamlestaden, yngre namn på Nya Lödöse; nu stadsdel (...) Med namnet Gamlestaden och dylikt kom Nya Lödöse att betecknas en tid efter grundläggningen av den nya staden Göteborg. Att staden redan på 1550- och 1560-talet kunde kallas Gamle byn, förstås mot bakgrunden av det förhållandet, att Gustav I år 1547 lyckades förmå Nya Lödöse borgare att utrymma denna stad och bosätta sig invid Älvsborgs fästning. Ännu 1571 bodde åtminstone en del av borgarna kvar där; de fingo då order att grundlägga en ny stad vid Gullberg. Därefter försvinner åter namnet Gamlebyn. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 9-10 |
| Orion: • I grekisk mytologi en väldig jägare, beskriven ibland som följeslagare och/eller älskare till Artemis och ibland som offer för hennes pilar när han försökte våldta henne. Men han älskades också av Eos. Efter sin död förvandlades han till en stjärnbild. Mytologisk uppslagsbok, Joseph Kaster, 1994, s. 137 |
| Orpheus: • Orfeus (grek. Orpheus), i grekisk myt en sångare från Thrakien, ofta beskriven som son till flodguden Oiagros och musan Kalliope. Med sin sång och sitt spel fick O. hela naturen att lyssna. Då hans älskade, nymfen Eurydike, blev biten av en orm och plötsligt dog bevekte O. med sina toner underjordens väktare Charon och Kerberos, till sist också dödsrikets härskarpar, Hades och Persefone. Han gavs tillåtelse att återvända till jordelivet med Eurydike, men förlorade henne för alltid då han vände sig om för att se efter henne, vilket Hades förbjudit (...) Nationalencyklopedin |
| Otterklinten
(Otterklint): • (...) strax ovanför Röda sten [ligger] en liten stuga, som på nummerskylten bär beteckningen Maj. 1 rot. n:r 1. I gamla handlingar benämnes tomtplatsen Otterklint, i dagligt tal kallas den nu för tiden Skansen. Att stugan är av betydande ålder, synes på det gammaldags byggnadssättet. Trappan till vindsområdet är förlagd utanpå södra gaveln. (...) Från det norra gavelfönstret är utsikten vid. Icke en enda farkost kan passera inloppet utan att synas därifrån. Mitt emot på andra sidan älvmynningen möter ögat Rya skog och Nabben och längre västerut Ardal och Älvsborg. Det kan ifrågasättas, om det inte var på den tomtplatsen, kanske rentav i det huset, som krogen ”Smugglarstugan” för bortåt ett och ett halvt sekel sedan var inrymd. Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 30 • Otterklintsvägen [nuv. stadsdel] Sandarna 1980. Efter ett gammalt ortnamn Otterklinten i närheten. För mycket länge sedan byggde antagligen uttrar bo i klinten. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 226 |
| Pamela
Uria: • För sjukhusvård hade den tvåvåningars träbyggnad, som ännu ligger kvar vid Käkbensgatan mitt för Sannalidens bryggeri på tomtplatsen ”Pamela Uria” och bär beteckningen 1 rot. n:r 143, rätt länge använts, innan Majornas nya sjukhus i samband med ”arbets- och fattighuset” vid Timmermansplatsen kommit till stånd, och vars förste läkare blev doktor P. L. Traneus. De nya lokalerna möjliggjorde både, att ett större antal sjuka kunde få sin vård där, och att de kunde bli bättre tillgodosedda, än vad tidigare varit fallet. Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 128-129 |
| Pan: • I grekisk religion en ursprungligen i Arkadien hemmahörande herdegud, son till Hermes och en nymf. Nationalencyklopedin |
| Pollux: • Den latinska formen av namnet Polydeukes, i grekisk myt en av dioskurerna. Nationalencyklopedin • Fartyg byggda eller förbyggda för Göteborgseskaderns räkning på Gamla Varvet eller annorstädes på västkusten under 1700-talets förra hälft: Pollux, brigantin (halvgalär). Uppgifter om byggnad, dimensioner, antal åror, bestyckning och besättning, se Castor byggd 1714. Förlorad vid Dynekilen 27/6 1716, återtagen vid Strömstad 6/9 1717. Släpades över land från Strömstad till Idefjorden 1718. Besättning 2/9 1718: 68 man, varav 24 båtsmän och 40 soldater. Sänktes vid Tångefjorden 5/7 1719. Pollux, halvgalär. Byggd 1725. Dimensioner 1743: L = 60, B = 12 1/2, D = 3 2/3. Antal åror 22. Bestyckning 1743: 1 st. 4-pundig kanon och 4 st. 2-pundiga nickhakar. Besättning 1743: 82 man, varav 30 båtsmän och 46 soldater. Anbefalld till försäljning enligt K. Br. 2/12 1752. Försåld i augusti 1753 för 61 daler silvermynt. Anm. Dimensionerna, L, B och D, avse, såvitt man vet, längd över stäv, största bredd och djup i rummet. Måtten äro fot och tum (...) Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman, 1954, s. 231 |
| Röda sten: • Den, som en vacker dag gör en promenad utefter älvstranden från Majorna till Nya Varvet passerar ett litet stycke västerut från de Carnegieska bruken ett rätt stort rödmålat stenblock, som ligger mellan gångstigen och älven. Det är det nästan historiskt bekanta minnesmärket Röda sten, som gett namn åt ett gott stycke av den närmaste omgivningen (...) Namnet Röda sten har gamla anor. Säkert går det tillbaka bortåt två hundra år. Stenen tycks vara ett s. k. flyttblock, som med isen förts ned och blivit liggande på bergsluttningen. Anledningen till, att den blivit betraktad som minnesmärke, är icke lätt att med säkerhet avgöra. P. A. Granberg har i sitt arbete ”Staden Göteborgs historia och beskrivning” återgivit en gammal sägen, vari berättas, att ett fartyg under en svår storm skulle ha blivit räddat därigenom, att en tross fastgjordes omkring stenen och leddes ut till fartyget, som på så sätt fick en tillräckligt stark förtöjning. Till minne av denna händelse skulle stenen sedan ha blivit rödfärgad. [C. R. A.] Fredberg anför samma sägen, men han tillägger även en annan. Den går i korthet ut på, att under ofredstid en svensk officer, som förföljdes av danskarna, skulle ha upphunnits och dödats där, och att hans blod färgat stenen röd, och så skulle bruket att bibehålla den röda färgen på densamma ha uppstått. En mera sannolik förklaring har givits av en gammal majbo, Ivar Georg Lindahl. Han vet att berätta en version, som inom hans släkt tycks ha gått tillbaka till mitten av 1700-talet. Enligt denna skulle stenen utmärka gränsen för stadens vattenområde västerut, senare betecknad med ”Nyckelbojen”. Under ofredstider, spändes nattetid starka kättingar, fastgjorda i bomlänsor, tvärs över älven för att hindra olovligt inträngande i hamnen. På båda sidor av älven voro tjocka järnhylsor, s. k. moringar, inslagna i berggrunden till fäste för länsorna. Ännu i dag finnas sådana fästen kvar utmed strandvägen på älvens södra sida. För att sjöfarande skulle veta, var spärren började, var stenen rödmålad. Den underhölls även, sedan ofredstiden var förbi, och detta har blivit tradition intill nu (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 23-25 • (...) En intressant teori är att Kungsstenen [som låg vid nuvarande Kungssten] tillsammans med bland andra Röda Sten nere vid älvstranden skulle ha ingått i någon av de många gränsdragningarna mellan Sverige och Danmark under tidig medeltid (...) Bilder från Västra Frölunda, Utgivna av Västra Frölunda Hembygdsförening 1988, s. 4 |
| Sillmanstrand
(Sillmansstrand): • Nämns första gången 1786 i Mantalslängden över Mariebergs församling. Förra leden är möjligen det från Göteborg välbekanta familjen Siltman (Sillemand). Annars utgör namnet väl en ordlekande omtydning av Villmansstrand; det bör i så fall ha tillkommit ej långt efter det slag vid Villmansstrand 1741 som gjort namnet bekant. År 1786 innehades Sillmansstrand av kommerserådet Arfwidsson och 1836 av handelsbol. Ekman och Ungewitter. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 42 • På Röda stens-området nämnas (...) Sillmansstrand (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 20 |
| Silo: • Shilo, Silo, stad omnämnd i Gamla Testamentet (Dom. 21:19), identifierad med Tall Saylun, 48 km n. om Jerusalem. Platsen uppvisar lämningar från mellersta bronsåldern och framåt. I israelitisk tid var S. ett viktigt religiöst centrum med ett tempel där förbundsarken tidvis förvarades och där Eli och hans söner var präster när Samuel fick sin kallelse. S. ödelades men blomstrade upp i romersk och bysantinsk tid. Nationalencyklopedin |
| Silvanus: • Romersk gud, beskyddare av åkrar och boskap men farlig för nyfödda barn. Silvanus identifierades också med skogsgudar som Faunus och den grekiske Pan. • Silvanus eller (enligt Apostlagärningarna) Silas, en av de ledande i den tidiga kristna församlingen i Jerusalem, profet och församlingens sändebud till kristna utanför Jerusalem (Apg. 15). Nationalencyklopedin |
| Sjustjernan: • Sjustjärna (i best. f. (sing. el. plur.)), stjärnbilden Plejaderna. Nationalencyklopedin • Pleiaderna, sju döttrar till titanen Atlas med en dotter till titanen Okeanos. De heter Alkyone, Merope, Kelaeno, Elektra, Sterope, Taygete och Maia. Zeus placerade dem i sinom tid på himlavalvet där de bildar stjärnbilden Plejaderna, Sjustjärnorna. Hexikon som lexikon, Alf Henriksson, Lars Hansson, Disa Törngren, 1994, s. 273 • Vägen till Majberget går genom Gråbergsgatans ändpunkt över Blåsut. Detta är ett för trakten högst karakteristiskt namn på en lägenhet, vilken fordom kallades Sjustjärnan och vilken bildar gränsen mellan Gråberget och Majberget. Det gamla Göteborg, Tredje häftet, C. R. A. Fredberg, 1919, s. 87 • Blåsutgatan [nuv. stadsdel] Majornas 1 rote 1879 (...). Förbi kvarteret Blåsut, uppkallat efter ett tidigare tomtnamn, anträffat redan 1850, men yngre än ställets officiella beteckning, Sjustjärnan; väl efter det för stormar utsatta läget. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 55 |
| Sjökatten: • Kvartersmannen M. K. Neuendorffs meritförteckning år 1751: (...) 1745 (...) Sedan blev jag på Kongl. Amiralitets Commissariatets höggunstiga skrivelse den 14 November samma år vid G:borgske Amiralitetet tjänstgörande tills vidare och bedrev arbetet av en Brigantin Sjökattens svåra reparation under upphalning intill dess avlöpning (...) Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman, 1954, s. 236 |
| Skönheten: • Bland rätt lustiga namn på eller i närheten av det gamla Majberget upptäcker man sådana [namn] som (...) Skönheten (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Slumpen: • Hela det området, som begränsas av Gröna gatan på ena långsidan och av Carl Johansgatan på den andra, bär helt och hållet den prägel, som det hade före mitten av förra seklet, om man undantager, att några gårdar måst lämna plats för gatubreddning eller rivits, emedan de blivit obeboliga. Till dessa sistnämnda höra bl. a. ”Skåpet”, ett litet ruckel med beteckningen I rot. n:r 246 (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 132-133 |
| Snaresven: • Sven: vapenövad tjänare; (äv.) ogift yngling. Ordbok för släktforskare, Kent Andersson & Henrik Anderö, 1997, s. 138 |
| Solståndet: • Se: ”Original” (kvinnor) i gamla Majorna, ”Lotta Stolpher”. |
| Stenhyddan
(Stenhyttan, Stenklyften): • Nämns första gången 1800, 1812 i husförhörslängd som Stenhyttan, 1816 i husförhörslängd som Stenklyften. Väl ett tillskapat namn; hydda (eller hytta) torde ej ingå i folkliga ortnamn i dessa trakter. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 45 |
| Stridsberget: • Bland rätt lustiga namn på eller i närheten av det gamla Majberget upptäcker man sådana [namn] som (...) Stridsberget (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 • Ett av de märkligare små husen vid Hellstedtsgatan var egentligen två. Det gäller den låga träbyggnaden med både nr 2 och 4 som husnummer vid gatan — tidigare Majornas första rote nr 189 och 190. De var av någon anledning sammanbyggda med varandra i en vinkel. De ägdes på 1800-talet av två sjömän. Det hus som hade långsidan åt gatan tillhörde då Carl Andersson och det med gaveln åt densamma L. Strandberg. De vitmålade husen med sina av ett lågt staket omgärdade små blomstertäppor och gemensamma (?) fruktträdgård var sommartid alltid ett tacksamt motiv för både amatörfotografer samt dito tecknare och konstmålare. På mammas gator, Gunnar W. Blomgren, 1991, s. 85 |
| Svanbäcken: • Svanebäcksgatan [nuv. stadsdel] Kungsladugård 1918. Efter fastigheten Svanbäcken, som fått sitt namn efter en bäck som förr rann förbi. Det hände ibland under vintrarna, att vilda svanar höll till i bäckens utvidgningar, så länge dessa hade öppet vatten. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 276 |
| Svinkärr
(Swinkjärr, Swinekärr): • Nämns första gången 1762 i dombok, som Swinkjärr (nämnt såsom torp), 1773-81 i husförhörslängd som Swinekärr. Sammanhänger möjligen med Svin(e)berget; annars ”kärret där svinen bruka gå”. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 47 |
| Terra-Nova: • Terra Nova, segelskepp, det första större handelssegelfartyget, som byggdes vid Stockholmsvarvet med samma namn. T. inköptes 1731 av det nybildade Ostindiska kompaniet och döptes senare om till Friedericus Rex Suecia, för att hedra den svenske kungen. Fartyget gjorde fem resor för kompaniet till Kina och åter. Nationalencyklopedin • Ute på Sandarna finner man (...) Terra-Nova (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 20 |
| Thimotheus: • Timoteus, aposteln Paulus’ följeslagare från och med andra missionsresan. Han var född i Lystra i Mindre Asien, blev enligt traditionen biskop i Efesos och skall ha lidit martyrdöden under Domitianus. Bra Böckers Lexikon, 23, 1982, s. 108 |
| Thorbjörnstorp
(Torbiörns Torp): • Nämns första gången 1786 i Mantalslängden över Mariebergs församling, som Torbiörns Torp, 1850 som Thorbjörnstorp. Någon Torbjörn bodde där ej 1786, vadan namnet måste vara äldre. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 49 |
| Trekanten: • Nämns första gången 1807. [Belägen] invid Gamla slottet. Detta rätt vanliga namn brukar ange ägofigurens trekantiga form. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 49 |
| Trädgårdsbacken: • Nämns första gången 1812 i husförhörslängd, som Trägårds Backen, 1850 som Trädgårds Backen. Vid Kungsladugårdens trädgård. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 50 |
| Tubalkain: • Namnet förekommer redan betydligt före slutet av 1700-talet, och stället tycks ha varit så pass ansenligt, att det av framstående göteborgare kunde rekommenderas åt en rätt så förnäm utlänning, som under sin vistelse här på orten var betänkt på att för någon tid slå sig ned ”ute på landet”. Som ”landet” betraktades alltså på den tiden denna del av Majorna. (...) [Tubalkain] är hämtat ur bibeln och återfinnes i 1:a Mose bok 4 kap. 22 versen. Enligt denna urkund bars det av en avkomling i sjätte led från brodermördaren Kain. Om Tubalkain berättas där, att ”han var smed och gjorde all slags redskap av koppar och järn”. Vem vet, var det kanske en smed, som först slog sig ned på platsen (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 151-152 |
| Ulysses: • Fartyg byggda eller förbyggda för Göteborgseskaderns räkning på Gamla Varvet eller annorstädes på västkusten under 1700-talets förra hälft: Ulysses, galär. Sjösatt 21/5 1715. Dimensioner: enligt en dansk uppmätningsritning 1749 var galären 27,5 m lång över stäv och c:a 5,7 m bred. Antal åror 40. Bestyckning 1716: 1 st. 18-pundig kanon och 4 st. 3-pundiga nickhakar. Besättning 1716: 140 man. Förlorad vid Dynekilen 27/6 1716. Ulysses, halvgalär. Sjösatt 7/9 1727. Dimensioner 1730: L = 77, B = 17 3/4, D = 5 1/6. Antal åror 26. Bestyckning 1731: 1 st. 6-pundig kanon och 4 st. 3-pundiga nickhakar. Besättning 1731: 95 man, varav 30 båtsmän och 60 soldater. Lämnades utan underhåll enligt K. Br. 21/1 1747 och slopades enligt K. Br. 22/7 1755. Anm. Dimensionerna, L, B och D, avse, såvitt man vet, längd över stäv, största bredd och djup i rummet. Måtten äro fot och tum, där ej annat angives. Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman, 1954, s. 232 |
| Wapendragaren: • Vapendragare, under medeltiden benämning på en vanligen yngre krigare, en väpnare eller sven, som bistod en förnämare krigare och bar hans vapen (...) Nationalencyklopedin • Utefter Slottsskogsgatan finnas tomtnamnen (...) Wapendragaren (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 21 |
| Vattumannen: • Aquarius, stor stjärnbild på himmelsekvatorn tillhörande djurkretsen. V. är synlig från Sverige främst under sommaren och hösten. Nationalencyklopedin |
| Xenophon: • Xenofon, grek. Xenophan, f. ca 428, d. 354 f.Kr., athensk militär och författare. Nationalencyklopedin |
*
Sidan är ett försök att förklara tomtnamnens betydelse och
ursprung. |