Gamla
tomtnamn i 
Namnförklaringar* och annan information:
| · Namnförklaringar och annan information: |
| · Kuriosa och övrigt rörande Majorna: A-N, O-Ö · Bilder · Uppdaterat |
Gamla
tomtnamn i
|
| Aftonstjernan: • Aftonstjärna, vanligen planeten Venus, som är synlig ömsevis på morgon- och kvällshimlen under banrörelsens lopp och då kallas för morgon- resp. aftonstjärna. Även planeten Merkurius kan ges dessa benämningar vid de få tillfällen då den syns tydligt på morgon- resp. kvällshimlen. Nationalencyklopedin |
| Apelles: • Ca 370-ca 300 f.Kr., grekisk målare från Kolofon, känd för porträtt av bl. a. Alexander den store, gudabilder som en ur havet uppstigande Afrodite samt en allegorisk målning, Förtalet. Apelles var ingen nyskapare men ansågs som antikens mest framstående målare, berömd för sin grace, utsökta teknik och karakteriseringsförmåga. Inget av hans verk finns bevarat. Nationalencyklopedin |
| Apollo: • Latinsk form av gudanamnet Apollon. Nationalencyklopedin |
| Archeliet: • Archelie, är et afstängt rum på andra däck där roderpinnen wandrar. Där hafwa Artillerie Officerare och Constaplar sina hyttor, men på skottet hänga kruthorn, kokerskor ock flere persedler, stundom äfwen Feuerwerkerie persedlar som dock är farligit. Utkast Til et Sjö-Lexicon. Hwarutinnan de Ord som egentligen brukas wid Ammiralitetet och til Sjöss korteligen blifwa förklarade, Johan F. Dalman, 1765 |
| Björneborg: • Nämns första gången 1814-16 i husförhörslängd. Väl efter staden Björneborg i Finland. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 3 |
| Brandenburg: • Uppkallelse efter utländska orter på vitt skilda håll: (...) Brandenburg (...) Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 53 |
| Cameleon: • Kameleonten, Chamaeleon, föga framträdande stjärnbild på södra stjärnhimlen nära södra himmelspolen, inte synlig från Sverige (...) K. förekommer först i Johannes Bayers ”Uranometria” från 1603 och är en av flera stjärnbilder som gavs namn från djur i de då nyupptäckta världsdelarna. Därför saknar den mytologisk anknytning. Nationalencyklopedin |
| Caron: • Karon, Charon, underjordens färjkarl i grekisk mytologi. Nationalencyklopedin |
| Clareborg: • Klareborgsgatan [nuv. stadsdel] Majornas 3 rote 1923. Förbi kvarteret Klareborg, uppkallat efter en tidigare fastighet med samma namn. Denna nämns tidigast 1836 (Clareborg); namnet är bildat av förnamnet Klara och det redan då i fastighetsnamn förekommande -borg. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 160 |
| Cupido: • (Lat., ’åtrå’), den romerske kärleksguden, motsvarar den grekiske Eros. Nationalencyklopedin |
| Enhörningen: • Enhörningen, Monoceros, stjärnbild på himmelsekvatorn, bäst synlig på vintern. Nationalencyklopedin |
| Esculapus: • Sedermera rektor C. F. Winkrans och pastor Olof Benzer började år 1862 en skola. Den var belägen i Carnegieska huset, Maj. 3:e rot. n:r 34, i ”Hästhagen”, och dit kom man från Allmänna Vägen genom en trång gränd (...) [Detta var endast en tillfällig lokal och] År 1864 inflyttade den nybildade skolan i det då färdigbyggda läroverkshuset vid Djurgårdsgatan och blev ”Carl Johans Församlings Elementarläroverk”, som det till en början kallades. Sedermera blev dess namn Majornas 5-klassiga elementarläroverk för gossar (...) Det forna Majorna i ord och bild, Axel Rosén, 1938, s. 331-332 |
| Galatea: • Galatea, Galateia, i grekisk mytologi en havsnymf som älskade en sicilisk herde, Acis; denne dödades emellertid med ett stenblock av den svartsjuke cyklopen Polyfemos. Nationalencyklopedin • Galatea, Galatéa och Galathea var vanliga namn på segelfartyg. |
| Gamla
Reparebanan: • Bangatan [nuv. stadsdel] Stigberget (...) En uppsnyggning av det äldre Banegatan efter Gamla reparebanan på gatans västra sida; den nämns redan 1786, men är tydligen äldre och fanns kvar ännu 1855. Under segelfartygens tid var repslageriet ett viktigt hantverk. Mycket långa repslagarebanor anlades på flera ställen i stadens utkanter (...) Till detta bidrog att det under lång tid var straffbelagt att använda utländskt tågvirke. Göteborgs Gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, 1986, s. 90 • Dahlströmsgatan [nuv. stadsdel] Majornas 3 rote 1935. Till minne av Maj-släkten Dahlström. Repslagaremästaren Mathias D. och hans son Carl Wilhelm D. ägde under 1800-talets förra hälft den nu försvunna fastigheten nr 143 och 144 Gamla Reparebanan (ungefär 240 meter norr om gatan), som gett namn åt Bangatan. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 72 |
| Gilgal: • Gilgal vid Jeriko, ort i Jordansänkan, v. om Jordan och n. om Döda havet. Enligt Gamla Testamentet gick israeliterna där över Jordan under Josuas ledning efter uttåget ur Egypten. Där omskars allt manfolk som fötts under de fyrtio åren i öknen, och där upphörde mannat att falla från himlen (Jos. 4-5). G. är även namn på andra platser i G.T. Nationalencyklopedin |
| Godhem: • Godhemsgatan [nuv. stadsdel] Kungsladugård, Majornas 3 rote 1918. Från Godhemsplatsen söderut till den större delen på fastigheten Godhem; namnet Godhem (här tidigast nämnt 1814-16) tillhör den relativt unga, banala typ som vanligast företräds av Fridhem. • Godhemsplatsen [nuv. stadsdel] Majornas 3 rote 1932. ”Godhem var en jordbruksfastighet, där det även odlades medicinalväxter och fanns en vacker trädgård, allé, park och skog. Här hölls på 1800-talet ofta fester för unga majbor. På Godhem hade Göteborgs skyttegille sin andra skjutbana (när man flyttat ut från sin första på Lorensberg).” (Källa: Sören Skarback) Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 111 |
| Harås: • Haråsgatan [nuv. stadsdel] Majornas 3 rote 1934. Efter fastigheten Harås, som nämns första gången i mantalslängden 1789. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 127 |
| Holekärr
(Hålekärr): • Hålekärrsgatan [nuv. stadsdel] Majornas 3 rote 1935. På fastigheten Hålekärr. Stället nämns tidigast 1779; namnet innehåller det fornsvenska adjektivet hol = ihålig, lågt belägen, nedskuren i terrängen. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 138 • Söderlingsgatan: Belägen i Majorna, och fick sitt namn 1935. Gatan ligger i det som förut var Majornas 3:e rote. Namnet härleds från orgelbyggaren Johan Nikolaus Söderling som föddes 1802 och avled 1890. Söderling var ledamot i gamla stadsfullmäktige under åren 1868 till 1872. Han var den förste som föreslog att Slottsskogen skulle upplåtas till park. På 1860-talet köpte han lägenheten Hålekärr, där Söderlingsgatan i dag är belägen. Även Söderlingska trädgården i området, som också innefattar en del av Majornas 4:e rote, är uppkallad efter denne orgelbyggare. Göteborgs-Posten, 2000-03-13, s. 7 |
| Jovis: • Jupiter, med vilken romarna i sinom tid identifierade sin högsta gud. Han fick på så sätt överta Zeus’ roll i grekiska myter som översattes till latin, ty själva hade romarna från början ingenting liknande. Kring den romerske Jupiter finns ingen ursprunglig mytologi; han var en stark himmelsgud och ingenting att skämta med. Hans namn som rimligen betyder Gudarnas Fader, heter i genitiv Jovis, varav ordet jovialisk. Fryntligt lynne ansågs nämligen känneteckna personer som föddes under Jupiters stjärna. Hexikon som lexikon, Alf Henriksson, Lars Hansson, Disa Törngren, 1994, s. 193 |
| Justitia: • Romersk gudinna, rimligen identisk med den grekiska Dike, Rättvisan. Om henne finns inga sagor. Hexikon som lexikon, Alf Henriksson, Lars Hansson, Disa Törngren, 1994, s. 193 |
| Kabyssen: • Kabyss, kök på ett fartyg. Nationalencyklopedin |
| Klämma: • (...) klämma = trång passage mellan berg (...) Göteborgs Gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, 1986, s. 180 |
| Klämman: • (...) klämma = trång passage mellan berg (...) Göteborgs Gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, 1986, s. 180 |
| Laboratorium: • Någon gång på 1670-talet, då sillen gick till, uppslog Hammar två bodar av timmer, som han ämnade flytta ut i skären, ”men sillen upphörde då strax”. Under kriget med Danmark 1675-1679 användes bodarna till laboratorium. Tillverkningen därstädes torde ha omfattat fyrverkspersedlar och granater. År 1691 var konung Karl XI ute vid varvet och besåg ”fyrverket”. Då bodarna stodo i vägen på byggnadsplatsen, flyttades de år 1700 till en plats på varvsgårdens östra sida. Den ena boden gjorde då och senare tjänst som ”holmskeppare- eller tackelbod”. Sista gången de nämnas är i 1734 års inventarium. De redovisas där som ”En gammal bod av timmer, taket av bräder mest förruttnat, bestående av 2:ne rum, 2:ne dörrar, den ena med överfall och odugliga hängelås”. Laboratorium på Gamla Varvet torde år 1708 ha upphört att göra tjänst som sådant; då uppfördes nämligen ett nytt laboratorium på Nya Varvet för sjöartilleriets räkning. Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman, 1954, s. 141 • Kronans byggnader och anläggningar, Sjöartilleriet: (...) Laboratorium av timmer, nära Röde Sten. Byggnadsår 1708. Längd alnar: 21, Bredd alnar: 13 (...) Nya Varvet 1700-1950, Minnesskrift utarbetad av Försvarsstabens Krigshistoriska Avdelning, 1950, s. 45 |
| Lyran: • Liten stjärnbild på norra stjärnhimlen synlig från Sverige hela året. Nationalencyklopedin |
| Manheim: • Manhem (av fornisl. Mannheimar (plur.), ’människovärlden’, ’människornas hemvist’) nämns i svårtolkade ordalag av Snorre Sturlasson i ”Heimskringla” som ett namn på Svithiod, dvs. svearnas land (eg. folk), Sverige, och som motsats till ”Gudhem”. Hos Eyvindr Skáldaspillir omtalas Manhem som boplats för Oden och gudinnan Skade. Snorres tolkning gjorde att Olof Rudbeck använde det som synonym för Sverige redan i sin ”Atlanticas” titel: ”Atland eller Manheim” och att det blev populärt inom göticismen (t. ex. Geijers dikt ”Manhem” och Manhemsförbundet). Nationalencyklopedin |
| Morgonrodnaden: • Morgonrodnad, samma fenomen som aftonrodnad, fast vid tiden omkring soluppgången. • Aftonrodnad, den rödfärgning som himlen, skyarna, solen och solbelysta föremål utsätts för vid tiden omkring solnedgången. Rödfärgningen beror på att solljuset då går en lång väg genom atmosfären, varvid det kortvågigare (blåare) ljuset hinner spridas undan av atmosfärens partiklar, (atmosfärisk extinktion). Stark afton- och morgonrodnad hörde förr till de oftare noterade ”vädertecknen”. Som regel ansågs morgonrodnad båda vackert väder, aftonrodnad motsatsen. De rim om detta som finns i svensk tradition har vanligen tyska förebilder, och i länderna mellan Alperna och Östersjön kan de torra östvindarna innebära starkare himmelsrodnad, eftersom de ofta för med sig större stoftmängder. • Aurora, i romersk myt morgonrodnadens gudinna, identifierad med grekernas Eos. Nationalencyklopedin |
| Octanten: • Oktant (senlat. octans ’sektor utgörande en åttondels cirkel’, av lat. octo ’åtta’), vinkelmätningsinstrument för navigation. Denna föregångare till den moderna sextanten, med 45° i stället för 60° cirkelbåge, beskrevs redan av Newton, men fungerande instrument konstruerades först ca 1730. Nationalencyklopedin |
| Palestina: • Uppkallelse efter utländska orter på vitt skilda håll: (...) Särskilt märkas åtskilliga bibliska: (...) Palestina (...) Ortnamnen i Göteborgs och Bohus Län II, Första häftet, Hjalmar Lindroth, 1925, s. 53 |
| Parnassus: • ”Nio dagar och nio nätter drev skeppet omkring på böljorna, tills det slutligen stannade på berget Parnassus.” Ur Grekiska sagor, Hedda Anderson, 1895 • Parnassos, berg i Grekland, Apollons och stundom musernas hemvist. På Parnassos landade på sin tid Deukalions skepp, den hellenska Noas ark. Hexikon som lexikon, Alf Henriksson, Lars Hansson, Disa Törngren, 1994, s. 263 |
| Passaden: • Passad, passadvind, benämning på vindar över de tropiska oceanerna. Nationalencyklopedin |
| Pegasus: • Stor stjärnbild på norra stjärnhimlen, från Sverige bäst synlig på hösten. Nationalencyklopedin • Pegasos eller Pegasus, en bevingad häst i antik mytologi. Hexikon som lexikon, Alf Henriksson, Lars Hansson, Disa Törngren, 1994, s. 265 |
| Phoebus: • (Lat., grek. Phoibos ’Den strålande’), binamn på den grekiske guden Apollon. Nationalencyklopedin |
| Pluto: • Latinsk namnform för guden Pluton (underjords- och dödsrikesgud i antikens Grekland, ej helt urskiljbar från Hades). Nationalencyklopedin |
| S:t
Göran: • Sankt Göran (Sankt Georg), Kristen martyr vid okänd tidpunkt. Nationalencyklopedin |
| Saba: • Sabeer, sydarabiskt folk i forntiden. Deras stat, Saba, låg söder om mineernas land (i NordJemen) och är mest känd genom drottningens av Saba besök hos kung Salomo (1 Kon. 10; 2 Krön. 9). Riket kan ha uppkommit som ett religiöst och militärt stamförbund, ungefär som Israel. Detta måste ha ägt rum före 950 f.kr., då ”drottningens av Saba” besök bör ha utspelat sig. Bra Böckers Lexikon, 20, 1989, s. 111 |
| Saturnus: • Fornromersk gud, som hade med årsväxten att göra. Han fick ett tempel på Forum romanum 497 f.Kr. Senare identifierades han med grekernas Kronos, och då denne p.g.a en folketymologi troddes ha med tid (chronos) att göra blev Saturnus en uråldrig gud, regent under guldåldern, den första världsåldern. • Den näst största planeten i solsystemet. Bra Böckers Lexikon, 20, 1989, s. 207 |
| Stenklefven
(Stenkleven): • Stenklevsgatan [nuv. stadsdel] Majornas 3 rote 1935. Nära fastigheten Stenkleven; namnet träffas tidigast 1786, det betyder den steniga kleven. (...) En klev är en brant stig i en klyfta uppför en sluttning. Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum, 2001, s. 269 |
| Vagnborgen: • Tillfällig befästning av vagnar uppställda runt en lägerplats i försvarssyfte [histor.]: nybyggarna byggde en vagnborg när de väntade anfall från indianerna. HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. vaghnborgh. Nationalencyklopedin |
| Örnen: • Fågelnamn • Örnen, Aquila, stjärnbild på himmelsekvatorn som även genomkorsas av Vintergatan. Nationalencyklopedin |
*
Sidan är ett försök att förklara tomtnamnens betydelse och
ursprung. |